There's cotton candy for everyone

source 1 source 2 source 3

Okej, jag har egentligen ganska bråttom (titta på min attgöralista i inlägget nedanför). Men jag kunde inte låta bli att blogga om att jag är ganska peppad på att skaffa sånt här hår. Sockervadd och sagor och allt sånt där.

Time has come to fly away

Okej. om bara några dagar (fyra för att vara exakt) åker jag till Kina! I vanlig ordning är jag sist ut med allt som ska göras och inte förrän avresedagen vaccinerar jag mig. Jomensåatteh... Jag har levt alldeles för lyxochflärdigt denna månad och bara gjort roliga saker nästan hela tiden så det är kanske dags för en att-göra-lista för att få lite struktur på tillvaron.¨

- Dagens citat-bild
- Deklarera
- Lämna in ansökan om tredje året
- Hämta ut passet
- Hämta ut mobilen
- Skriva adresser på kinesiska
- Kopiera pass
- Rensa i mobilen
- Rensa datorn
- Vaccinera mig
- Köpa alla nödvändiga saker
- Växla pengar
- Städa
- Tvätta
- Packa

P.s Redan på lördag åker jag till Stockholm så jag har en och en halv dag på mig. Klasskompisarna har förberett sig i veckor... D.s

Everything you can imagine is real

Mitt bästa internetfynd i år är utan tvekan Pinterest. Där kan man spendera timmar bland drömska, vackra inspirerande bilder som man sorterar i mappar med valfria namn. En sortering jag har valt att göra är månadsmappar. Varje månad får en fin titel som December you're a special kind eller January makes our fingers glow. Dessa mappar blir som små dagböcker eftersom de innehåller sånt jag inspireras av för stunden. Just denna månad heter Something hopeful about March och jag älskar den. Galenskaper och vårkänslor.  Just idag var en sådan dag som skulle passa perfekt i den mappen. Ni vet en sån dag då man är  helt mätt, på livet. Ett välbefinnande som fyller hela kroppen. En sån dag var det idag.

Blow me a bubble, Baby

Igår var jag och Astrid på Clas Ohlsson för att köpa bra saker att ha med sig till Kina. När vi kom ut därifrån låg det vakuumpåsar i Astrids kasse. I min låg det prickigt hyllpapper och hellokitty-såpbubblor... 

Idag fick såpbubblorna följa med i skolväskan så nu när skolgården badar i ljus kan jag förgylla livet med vackra bubblor. Typisk nödvändig sak med andra ord. 

For those times where you feel especially bad ass.

Ibland känner jag mig på ett sånt där Bad to the bone-humör. Då brukar jag sjunga den här strofen om och om igen:

"When I was just a baby, My Mama told me, "Son, Always be a good boy, Don't ever play with guns, But I shot a man in Reno, Just to watch him die,"

och sen sjunger jag den här och skrattar högt för mig själv åt hur bra man kan må av lite badass-humör.

"Ja, nu ska vi ut och härja, supa och slåss och svärja, bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord. Med blod ska vi stäppen färga, Nu änteligen lär jag kunna dra nån verklig nytta av min hermodskurs i mord."

Jag avslutar med att lyssna på den här låten och sen är jag redo att möta världen.

We shall find peace. We shall hear angels

Om ni mot förmodan skulle vandra längs gatorna i Jönköping ikväll får ni inte glömma att ta en sväng förbi bryggan. Från Studions högtalare spelas Coco Jambo och i Munksjön ligger utspridda diamanter och glittrar. Som hemligheter. Som en vår som bubblar. Liv som viskar. Och era tankar kommer kanske att hamna i denna bok och denna rad:

Världen är full av stora märkvärdiga ting för den som är färdig för dom
- ur Pappan och havet

Ce souvenir je te le rends

En dag när jag stumblade runt hittade jag 8tracks.com. En sida där användare får lägga upp sina spellistor och imorse när jag behövde något peppigt (mina fria minuter på spotify är slut..) hittade jag Le Petit Déjeuner som beskrivs så här:
A breakfast in Paris is all about the small details: the clink of the spoon against the saucer; the buttery flakes of croissant you sweep from your newspaper. Turn your face towards the early morning sun and smile- there is nowhere else you need to be right now. 
Så imorse satt jag där, omringad av de där små detaljerna som får en att må så bra. Gula tulpaner, sol mot rutan och världens godaste frukost: Smoothieglass.

J'reve les yeux ouverts.

There is something hopeful about March

A little madness in spring
is wholesome even for the king
- Emily Dickinson

You are remarkable

Idag ramlade jag över den här länken på twitter, precis vad jag behövde. Rubriken var 34 ways that you can be remarkable men jag tycker egentligen inte det är så viktigt att eftersträva att vara remarkable. Dock behöver jag våga Tro att jag Kan vara remarkable, för i min skola får man inte tro så om sig själv. Därför behöver jag peppa mig själv lite med lite You is kind, You is smart, You is beautiful. Och såna här listor.

-Be Authentic

Mean the things you say and do. Authenticity is not very common these days but when it is there, it shines through your words and actions and is very powerful for creating bonds with others.

-Help People Without Wanting Anything In Return
Volunteer to help other people out. Give some of your time, money or resources to help a fellow human being and expect absolutely nothing in return

-Face Your Fears

People who avoid things because they are scared will never be remarkable. Face your fears and conquer them.

-Expose Yourself

Get up on stage or in front of people. Risk putting your ideas and creativity out in public, available for criticism and humiliation. What if Jay Z would have been to scared to perform in public and kept all his talent and art to himself in his basement?

-Say NO To Things

If something goes against your principles or you don’t really want it, say NO. You might risk offending some people, but most will respect you for having strong boundaries and sticking to them.

-Be Optimistic

Optimism and smiles are contagious. Make the world a happy and positive place.

-Be confident

Know what you want and be confident that you are going to get it. I think that all remarkable people share the trait of confidence.

-Create something that brings joy to other peoples lives

Art, a painting, a video clip, a film, a song, a poem, a book and so on and so forth. 

Be artistic and express your talent in a form that it can be shared with everyone without the expectation of getting rich from it. It’s your gift to the world.

-Stop Making Excuses

Either do something or don’t do it at all. Don’t be someone who always has excuses to stall doing something or justify why you didn’t do something.

-Do What You Say

If people can rely on you and they know that when you say something that you will do it, you are well on your way to being remarkable. If you make a promise, keep it.

-Don’t Aim To Be Remarkable

As contradictory as it sounds, most remarkable people never set out to be remarkable. They did what they loved and were really passionate and that is what got them to being remarkable.

-Don’t Try To Be Perfect

Be creative and abstract instead of trying to live up to other people’s expectation of perfect. You can achieve great and beautiful things without them living up to the general consensus of perfect.

-You Are Enough

Have the mindset that you have all the assets to be remarkable. You have talent and you have a gift. Share it with the world.

Memories drifting by #3

-
var på bankomaten idag och det kändes lyxigt, fast också lite vemodigt eftersom jag hela sommaren har levat på pengar som funnits i en vit turkiskyoughurt-hink. men nu är det augusti och turnén och alla pengarna i den gemensamma hinken är slut. igår hade vi kalas i vår husvagn som vi hade ställt upp på vikstensvägen i Kärrtorp. Den enorma mängden packning östes ut på trottoaren/gräset för att göra plats för oss och ballongerna och serpentinerna och glassen coh bullarna och saften och partyhattarna. det var ett fint kalas. och med en sockerchock rakt in i blodet eller hjärnan eller vart det nu tar vägen blev jag alldeles dåsig och halvsov lite med de andras prat om dittet och dattet som bakgrundsmusik. det var underbart och jag ville att vår sommar aldrig skulle ta slut. Och det är konstigt det där med hur känslor bara kan vända. för för en vecka sedan, innan gråtattacken första natten på jazzboats, kände jag bara att jag ville bort bort bort. plåga mig igenom sista veckan för att sen äntligen åka hem och träffa människor som jag verkligen bryr mig om. men som sagt, det var för en vecka sedan, och innan gråtattack. för den där natten slutade med en en varm gruppkram och dagen efter kändes luften lite lättare att andas. och den nästintill eviga elden brann på jazzboats gård och framförden i konungasoffan spenderade jag de flesta av mina timmar den veckan. och under en av de där timmarna (närmare bestämt vid 04.00 torsdag morgon) kom Jo (vår tyska husbonde) utragglande ut skogen och la sig på soffan och gömde sig under en grön filt och kved fram de mest ångestfyllda hulkningar (gråt inte kräk) jag hört på länge, så jag och kajsa som så lägligt satt där vid elden, satte oss bredvid honom och han tittade fram och sa "det är svårt att vara människa" och jag höll med. och sa "nu har vi båda gråtit vid den här elden" och han tog min och kajsas hand så satt vi där alla tre. med blicken fäst vid lågorna. det var fint. och ja, hela veckan var hur bra som helst, och sarasvati klas ambjörn tove kajsa per hade aldrig varit finare. och på lördagsnatten hoppade vi på en giantstudsmatta tillsammans med två polacker i träningsoveraller som sjöng bumbibjörnarna på polska och tappade tjugolappar överallt och ingeting hade kunnat vara roligare. och ja, nu sitter jag här, ensam efter tvåmånaders varjedaghängande med dessa sju, med en bankomat-hundralapp i plånboken och känner mig surrealistisk.
-